sandrew

skoldagen var bra.
sprang runt med ettor och tvåor och lekte
grupp två kom tvåa (viktigt!)
fotade folk som fixade me luftballonger
hann med bussen hem







sen hände nått.
daniel ville ses. orkade inte men tänkte att jag kunde bjuda till och vara trevlig
han skulle på nått möte som han hade sagt att han trodde skulle sluta runt halv åtta
så halv åtta var jag nere på stan.

satt i en timme och väntade. efter typ 50 minuter ringer jag anna för att sysselsätta mig
sen tog mötet slut.
eller jag ser iallafall daniel och jocke gå iväg.
pratar fortfarande med anna och tänker. jaha? då åker väl jag hem då eller nått
de har gått till björn och jag har tappat lust till allt.
vill helst hem eftersom jag har typ 500 saker jag egentligen ville få gjort hemma
lägger på anna
pratar med daniel

jag har ingen lust att gå hem till björn och sitta där och göra ingenting eftersom jag har viktigare saker jag kunnat göra
inte lust att sitta på en unken pizzeria eftersom jag ändå rätt nyligen ätit

så vi säger hej då. jag går mot bussen
ser bussen åka iväg.
great jag har missat den.
nästa buss går om en timme.

det slutar med att jag går hem i världens segaste takt
hatar hela världen
funderar på hur en så bra dag kunde få en sån värdelös kväll
fryser nästan ihjäl
känner gråten i närheten eftersom hela kvällen är bortkastad
och känner hur benen dör mer och mer för varje steg.


inte ens vänneravsnittet fick mig på bra humör.
nu vill jag bara lägga mig på marken i fosterställning och gråta i timmar i sträck
att gråta är en sån underbar befrielse

gladblirtröttblirgladblirargblirledsenblirborta

arghh
och nu har jag så ont i benen att jag inte kan gå normalt...

sov gott